Kvinnors arbete och livsverk lyser med sin frånvaro i historieböckerna. Meningarna går isär varför det är så. En del menar att kvinnor historiskt inte fanns med i offentlighetens ljus. Andra lyfter fram kvinnors arbete inom olika områden och menar att kvinnor utförde sådant arbete, sådana verk som ska och bör finnas med i historieböckerna.

Själv bär jag på en tanke om att enbart lyfta fram och skriva om det kvinnor åstadkommit och åstadkommer. Delvis för att det finns mycket arbete och många verk jag uppskattar. Utifrån allt som kvinnor gjort och gör så räcker det till. Behöver inte fylla ut med mäns bedrifter. Men även för att visa på hur enkelriktat det blir när endast ett kön lyfts fram.

Inför den 8 mars då Internationella kvinnodagen firas vill jag skriva om några (offentliga, icke bortglömda) kvinnor vars verk jag beundrar eller uppskattar mycket. (Själva firandet av en speciell kvinnodag kan jag känna viss tveksamhet inför, men det är en annan historia.)

Sigrid Hjertén

En konstnär, vars verk jag naturligtvis inte är ensam om att beundrar, är Sigrid Hjertén. Född i Sundsvall 27 oktober 1885. (Min son Benjamin är född exakt på dagen hundra år senare.) Hon var gift med konstnären Isaac Grünewald. De levde och arbetade tillsammans. I Paris studerade de färg och form för Matisse. Där lärde de sig också den nya innedansen tango.

Om jag minns rätt fick jag upp ögonen för Sigrid Hjertén och hennes konstnärskap efter jag hade läst boken Sigrid och Isaac av Anders Wahlgren. Hennes målningar visar det hon ser. Det som finns i hennes närhet. Lyftkranen utanför fönstret. Hennes och Isaacs son, Iván, sittande i fåtöljen. Sigrid och Isaac hade stor betydelse för den moderna konsten i Sverige. De fick båda mycket kritik för sina målningar. Men det var inte enbart målningarna som stack kritikerna i ögonen. Isaac var jude vilket var ett skäl att klanka ner på honom. Sigrid var kvinna.

Det är några år sedan jag läste boken Sigrid och Isaac. Boken är välskriven och ger en intressant inblick i deras liv. Den gav mig också mer kunskap om den tidsålder de levde i. Hur det såg ut i början av 1900-talet och framåt. Visst fångas jag av skönheten i deras liv. Konsten, musiken, resorna och deras stil. Deras vackra kläder. Men allt var inte glamoröst, det fanns mycket oro, sorg och smärta.

Tyvärr slutar Sigrid Hjerténs liv på Beckomberga sjukhus efter en mycket riskabel operation, lobotomering. Hon dog 24 mars 1948. Wahlgren skriver: Tänk om Sigrid fått leva några år till. I början av 1950-talet kom psykofarmakan. Ett nytt läkemedel, Hibernal, infördes på Beckomberga, och lite senare kom det ännu effektivare Trilafon. Ester Henning hade turen att få dessa läkemedel, därför kunde hon börja måla igen och hon levde tills hon var nittiofyra år. Lobotomeringen av Sigrid var ett fruktansvärt och onödigt ingrepp.

Här är ett klipp från Antikrundan om Sigrid Hjertén: http://www.svtplay.se/klipp/1785748/tva-minuter-om-sigrid-hjerten

Fortsättning följer…

//Ruth med h