Eva Dahlgren, en framgångsrik artist med många Grammispriser i bagaget, sjunger Jag klär av mig naken… Andra sjunger inte att de klär av sig nakna. De gör det, nästan, och får uppmärksamhet. Förutsatt att de är i rätt ålder, ser bra ut och kan klä av sig på rätt sätt. Vara lättklädd på rätt sätt. Gränsen är hårfin för när det uppfattas som patetiskt.

Det är inte Eva Dahlgren jag ska skriva om, även om jag tycker att många av hennes låtar är sköna att lyssna till. Det är en, som jag uppfattar det, betydligt mer spektakulär artist.

En som inte klär av sig (vad jag har sett) inför publik och media. Hennes varumärke bygger på att vara påklädd. Hon höjs till skyarna, ändå. Björk, en mycket speciell artist med livlig fantasi, fullt påklädd, i härliga kreationer. Jag älskar det jag ser! Och det hon åstadkommer. Och med den inlevelse hon framför sina roller.

Jag såg en TV-dokumentär där det visades hur Björk låtit Henry Dagg bygga ett specialinstrument ”sharpsichord” till hennes föreställning Biophilia. Jag har aldrig sett något liknande instrument. Det var så häftigt att se när de skulle ha in det stora, stora instrumentet på scenen. Jag upplevde det som nyskapande samtidigt som ålderdomligt. Tänker jag hur det var förr när musiker skulle uppträda och många tunga och otympliga instrument skulle bäras in och ut.

Björks röst och musik är speciell, egen. Det är svårt att inte känna igen en Björklåt. Jag har lyssnat på en del av hennes verk och vill gärna både se och höra mer av henne och hennes musik. Jag tänker att det är hennes isländska bakgrund som format henne till den unika och färgstarka artist hon är. Den har säkert bidragit till hennes förmåga att utveckla sin fantasi och förverkliga drömmar hon burit. Spännande att se och höra henne fortsättningsvis.

//Ruth med h