Det kom inte plötsligt över mig, men med åren har jag blivit mer medveten, var min plats på jorden är. Var jag befinner mig och i vilket sammanhang. Har hört berättelser om människor som invandrat till Sverige men drömmer om att flytta hem. Bilden de bär inom sig där de packar alla sina ägodelar och återvänder till sitt älskade hemland förblir endast en dröm. En illusion! De blir av olika anledningar kvar i Sverige.

Jag har flyttat inom landets gränser och ändå längtat hem eller kanske bort. För mig har Örnäs, där jag växte upp, varit hem. När jag senare delen av tonåren flyttade till ett litet samhälle/en liten by i Sollefteå kommun, där även mina föräldrar och syskon bodde, var min tanke att jag skulle längre norrut. Här skulle jag inte stanna. Fortfarande idag efter trettio år i Ångermanland är jag inte ångermanlänning. Undrar om den som flyttat från ett annat land och vill tillbaka till sitt hemland är svensk (enligt dem själva). Längtan efter något som varit, tider som flytt. Bilder i huvudet, barndomens lek och skratt, naturen, finns kvar som en påminnelse om allt det underbara som lämnats kvar på en annan plats.

Var min plats på jorden är smög sig på mig, in i mitt medvetande. Mitt liv är här, där jag lever och bor. Där mina barn och mitt barnbarn lever livet. Syskon, mamma och syskonbarn. Ska jag flytta ifrån de? Till vad? Det här är mina barns hem (även om vi flyttat inom några mils radie är det här de hör hemma). Mina barn ÄR ångermanlänningar. Någonstans har jag kapitulerat när det gäller en flytt. Det är inte tankar om att vi alltid måste bo kvar här. Men just nu bor jag här och tänker att jag har mitt liv här. Tillbaka till eller närmare mina barndomstrakter skulle jag uppskatta fjällvärldens vidder men jag skulle längta väldigt mycket efter min familj.

Varifrån kommer människor jag möter. Var hör de hemma och var bor de? Undrar om de trivs och känner sig hemma på sin gata, i sin lilla by. Hur hamnade de just där de lever nu och varför? Är de uppvuxna där och kan inte tänka sig att bo någon annanstans? Lever de där för kärlekens skull? Hur såg deras väg ut till det liv de lever nu? Har den varit lång och krokig eller rak och självklar?

Det finns många intressanta människoöden, ja varje människa har sin väg, För den som längtar till en annan plats, än där personen ifråga lever nu, kanske den djupaste längtan handlar om att höra hemma, passa in, vara en del i samhället, här och nu. Det kan också vara en längtan bort från allt det invanda. Att få se och uppleva nya saker. Lära känna nya människor. Vidga vyerna!

Var kommer du ifrån? Vad har du i ditt bagage? Varför hamnade du just här? Hur ser din bakgrund ut?

Hur såg din väg till Sollefteå (den ort du bor på) ut?

//Ruth med h