Mertajärvi Det var som om hon alltid hade trampat på just den här jorden. Hon hörde verkligen hemma här, det var hennes plats i livet, hon var ett med marken under hennes fötter. Den sjöng för henne, nej inte för utan med henne i sången för livet. Det stilla, vardagliga från morgon till kväll. När hon tidigt i gryningen vandrade från huset över gårdsplan, snett ner för backen, till ladugården. Samma melodi när hon i skymningen mjölkat korna tomma, satt regeln för ladugårdsdörren för att sedan vandra uppåt mot huset och alla barnen som kanske småsprang bredvid henne ibland. Om de inte väntade inne i stugvärmen.