Hon ser en mörkblå bakgrund
med gula stjärnor på
hon har sin röda kjol
sin sammetsröda klockkjol på

hon pulsar i den vita mjuka snön
en klar vinterkväll
hon lägger sig på renfällen
hon ser en mörkblå bakgrund
med gula stjärnor på

hennes röda kjol
hennes sammetsröda klockkjol
tar henne med upp i rymden
hon leker med stjärnorna
plockar med dem
hon springer
möter inget motstånd
då hör hon något som skrämmer henne
det färgsprakande norrskenet

norrskenet tar henne med på en hissnande färd
hon landar på renfällen
i den vita mjuka snön
hennes röda kjol
hennes sammetsröda klockkjol
dämpar fallet
hon är inte rädd längre

// Ruth med h