9 maj Ni tvingade mig att fly

Måndag 9 maj 2016

Ni tvingade mig att fly
Från Mitt hem
Från Min familj
Nu är jag här
I ett främmande land
Jag har det bra
Men jag saknar min familj
Min familj
Är jag
Jag har ett hem
Där jag bor
Delar det med andra
De är min familj
Lika ensamma som jag
Vi saknar er
Jag har en säng att sova i
Ett rum jag lever i
Längtar efter er
Försöker tänka att det är bra
Ni saknar mig
Behöver mig
De som tvingade mig att fly
Är kvar
Finns det möjlighet att återvända
Det som tvingade mig att fly
Har det försvunnit
Kan jag komma hem?
Kan jag återvända
Jag längtar så
Får jag röra vid er
Hålla om er
Gå vägen fram
Mina ögon
Fästa blicken
På bergen
Känna doften
Av dig

// Ruth med h

Ibland skulle jag vilja berätta

sommar -08 019…fortsättning 3

Alla gråter!

I bilen till den nya bostadsorten! Det är många mil. Mitt emot huset de ska bo i ligger kyrkogården! Gatorna är uppgrävda. Avstängda! Rasrisk! Vad är det här för ställe de hamnat på? Är det här verkligen du Gud? Var allt mitt fel?

Hon längtar tillbaka till där de kom ifrån. Hon skolkar, orkar inte med att gå i skolan hela tiden. Hon träffar en underbar syokonsulent som hjälper henne tillbaka hem. Hem finns inte på riktigt! Det blir ett hem borta men ändå hemma. När hon har fyllt femton flyttar hon till gamla bekanta. Hon bor i villan i samhället. Hon går i sin skola med sina vänner. Hon är hemma men ändå borta. Men hon väljer och hon väljer det här. Föräldrar och syskon kvar långt ifrån henne i deras nya hem. Hem och hem, vad är det för något egentligen? Bostadsort är mer passande i vissa sammanhang. Femton år gammal är hon inneboende hos en familj. Är det hennes hem eller är det hennes bostadsort? Hon bor och lever här. Känner sig hemma (känner igen sig) i skolan. Försöker sköta sig. Komma i tid. Göra det hon ska. Det är inte lätt! Ingen mamma på nära håll. Hon, tonårsflickan, är tjurig. Det finns inget alternativ. Hon kan inte tänka sig att bo där hennes föräldrar och syskon lever. Hon vill vara med sina klasskompisar. Hon är ensam. Hon vet inte om det. Tillvaron gör henne förvirrad. Är det synd om henne?

Hon är som en liten fågelunge som inte lärt sig flyga än. Hennes försök att flyga gör henne otroligt sårbar. Hon tar sats från boet och med all sin kraft flaxar hon med sina späda vingar. Det är en vinglig färd för att hon överhuvudtaget ska komma någonstans. Hon koncentrerar sig för att hålla balansen. Det tippar över hela tiden. Hon är ett lätt byte för rovdjur! Kommer hon att komma fram eller vart kommer hon att landa (störta)? Kommer hon tillbaka till boet eller lämnar hon det för något annat ställe? Vilket ställe är det? Var befinner hon sig? Vet hon det själv? Vart är hon just nu? På väg! Har hon något (del)mål i sikte? Har hon gett sig ut på en färd på måfå någonstans?

Det gula huset är ommålat, av hennes pappa, till grönt. När de bodde där! Nu bor en annan familj i det gröna huset som en gång var gult. En familj som hon känner. Det är fortfarande hennes hem. Det är inte hon som bor där. När hon blir stor, vuxen, ska hon flytta hem.

fortsättning följer…

//Ruth med h