9 maj Ni tvingade mig att fly

Måndag 9 maj 2016

Ni tvingade mig att fly
Från Mitt hem
Från Min familj
Nu är jag här
I ett främmande land
Jag har det bra
Men jag saknar min familj
Min familj
Är jag
Jag har ett hem
Där jag bor
Delar det med andra
De är min familj
Lika ensamma som jag
Vi saknar er
Jag har en säng att sova i
Ett rum jag lever i
Längtar efter er
Försöker tänka att det är bra
Ni saknar mig
Behöver mig
De som tvingade mig att fly
Är kvar
Finns det möjlighet att återvända
Det som tvingade mig att fly
Har det försvunnit
Kan jag komma hem?
Kan jag återvända
Jag längtar så
Får jag röra vid er
Hålla om er
Gå vägen fram
Mina ögon
Fästa blicken
På bergen
Känna doften
Av dig

// Ruth med h

Det finns en armé inom mig

Det finns en armé inom mig
Som är på frammarsch
På väg ut
I världen
Det finns en armé inom mig
Som är rustad för strid

Det finns en armé inom mig
Som har samlat arsenal
Det finns en armé inom mig
Som står och stampar
Väntar på startsignal
Darrar av förväntan

Det finns en armé inom mig
Som är redo för strid
På tåspetsarna
I backen
Det finns en armé inom mig
Tränad för strid

Det finns en armé inom mig
Som otåligt väntar
Inte så länge till
På väg
Ut i världen

Det finns en armé inom mig
Som kämpar
För mänskliga rättigheter
Det finns en armé inom mig
Som drar fram över världen
Det finns en armé inom mig
Som står upp för rätten att vara människa
Det finns en armé inom mig
Som skyddar de svaga
De som blivit utsatta för förövarens stöveltramp
På den bara tunna huden
Som blivit utsatta för knutarna i repet
In i benen
Som blivit utsatta för tyrannens vätskor i kroppen
Som blivit kränkta
Trampade på
Dragna i håret
Våldtagna
Ordlöst
Utan röst
Ingen som hört deras ljudlösa skrik
Det finns en armé inom mig
Som drar ut till försvar
För människan
Som Gud skapade
Till sin avbild
Det finns en armé inom mig
Med vapen av kärlek
Det finns en armé inom mig
Som använder all sin ammunition

// Ruth med h

Lucka nummer 18

Artonde december

Fjärde advent

Det finns en armé inom mig

Det finns en armé inom mig
Som är på frammarsch
På väg ut
I världen
Det finns en armé inom mig
Som är rustad för strid

Det finns en armé inom mig
Som har samlat arsenal
Det finns en armé inom mig
Som står och stampar
Väntar på startsignal
Darrar av förväntan

Det finns en armé inom mig
Som är redo för strid
På tåspetsarna
I backen
Det finns en armé inom mig
Tränad för strid

Det finns en armé inom mig
Som otåligt väntar
Inte så länge till
På väg
Ut i världen

Det finns en armé inom mig
Som kämpar
För mänskliga rättigheter
Det finns en armé inom mig
Som drar fram över världen
Det finns en armé inom mig
Som står upp för rätten att vara människa
Det finns en armé inom mig
Som skyddar de svaga
De som blivit utsatta för förövarens stöveltramp
På den bara tunna huden
Som blivit utsatta för knutarna i repet
In i benen
Som blivit utsatta för tyrannens vätskor i kroppen
Som blivit kränkta
Trampade på
Dragna i håret
Våldtagna
Ordlöst
Utan röst
Ingen som hört deras ljudlösa skrik
Det finns en armé inom mig
Som drar ut till försvar
För människan
Som Gud skapade
Till sin avbild
Det finns en armé inom mig
Med vapen av kärlek
Det finns en armé inom mig
Som använder all sin ammunition

// Ruth med h

Lucka nummer 17

Sjuttonde december

Aleppo

Ensam tyngd av sin tunga packning står han i stoftet från det som en gång var en stad. Det tunga, kompakta mörkret från det som återstår av de höga en gång så stolta resliga husen, faller över honom. Himlen, som ännu inte låtit en enda droppe nudda marken, dryper av fukt. Ett dimstråk av kyla bjuder upp till dans. Lastbilar med punkterade däck täckta av damm är för alltid parkerade mot grushögarna. Fåglarna cirklar ovanför vattenytan. Tar sats och dyker mot det lättfångade bytet. Ovetande om faran att äta födan. Fiskar med bukar vända mot himlen.

Långsamt sjunker han ihop under sin tunga packning.

Där strupen suktar efter läpparnas sötma snörs den samman av torka. Där handen söker varm hud möter den droppar av is. Med stor möda reser han sig återigen upp för att för alltid lämna staden. Det är försent. Hans krossade fingrar kan inte spela längre. Hans sönderslitna stämma kan inte ljuda. Helvetet bryter loss i ett gnistrande regn av små sylvassa spikar. Fiolen är tyst, söker skydd. Pianot har slutat spela. Strängarna piskar honom skoningslöst. Tangenterna yr omkring honom. Hans sönderslagna huvud träffas om och om igen. Han böjer sig ner och faller sakta på knä. Han bankar sitt sargade huvud mot stålet och fyller sitt tomrum med taggtråd, rad efter rad. Livet sliter och river. Orkestern har lämnat estraden. Han är ensam kvar.

Med vidöppna ögon tar han farväl av staden, staden där han växte upp. Farväl av fåglarna. Farväl till fiskarna. Ögon som inte kan slutas ser att det faller snö. Det är snön som faller. Det är pennan som läser orden på pappret. Det är kråkorna som släpar himlen genom skogen. Det är orden som han vill ha.

// Ruth med h

När huset är sönderbombat hur känns det då

Alla goda ting är tre
Hur vet du de`

Vill ha dig
Vill ha allting
Titta på mig
Tänker inte backa
Slår mig fram
Med piskan
Vinande runt
Ducka
Här kommer jag
Om du inte ska gå sönder

Jag tar ingen hänsyn
Flytta på dig NU

Hur känns det när huset är sönderbombat
Hur känns det när trädgården är en ruin
Hur känns det när hunden är uppfläkt
Hur känns det när ni står där tillsammans

Hur känns det när grannens liv runnit ut
Hur känns det när allt tagit slut

Tomhet
Sorg
Vrede
Uppgivenhet

Solen skiner från en klarblå himmel
Röken skymmer sikten
Kan inte andas
Vet inte om det
Kan inte tänka
Märker inte av det
Sluta ber jag
Till en Gud jag trodde fanns
Försvann i mörkret
Upp i skyn
När allt rasade

Raserat
Raseri
Sliter
Min
Kropp
I
Stycken
Lägger
Ut
Bitarna
Till
Allmän
Beskådan

Hundarna
Slickar
Sig
Törstande
Strängen
Hänger
Tappar
Fäste
Jag är ett lätt byte
Håller inte samman
Rovdjuret
Käftarna slår igen
Mitt skrik
Min ångest
Fastnar i förövarens hals
Allt är över
Levande och döda
Levande döda
Tillsammans

//Ruth med h