Ibland skulle jag vilja berätta

bladder 034… fortsättning 2

Tretton år!

Samma flickrum om än ommöblerat ett antal gånger. Omtapetserat! Nu är det blommor på väggarna. Storasyster är borta mycket. Skolan har börjat. Ny byggnad! Tegel beträder den med något av en skräckblandad förtjusning. Vad kan inte hända här? Skåp för böcker och ytterkläder. Skolvärdinnan finns där som ett skydd, ibland. Utlämnad till något ogripbart. Nu ska hon, flickan, klara av att plugga själv. Hon som kanske skulle gå om fjärde klass på grund av sjukdom hela höstterminen. Varför blev det inte så? Missade mycket hon hade behövt.

Matte är roligt! Fysiken går åt skogen. Rektorn är (har) en vänlig själ. Hon sitter där. Förstår hon varför? Orkar inte riktigt hänga med. Det går bättre när de är en liten grupp. Två tre stycken och en lärare. Då är det riktigt roligt. Men så är det bara en gång eller kanske två. Hon hade behövt det hela tiden. Kan inte koncentrera sig i en hel klass. Hon försöker läsa biologi för att klara provet. Men ack så tråkigt. Hon klarar inte det. Det är lättre att vara strulig. Uppkäftig och störa!

Är det därför hon måste flytta när hon ska börja åttan? Är det Gud som straffar hennes synder? Är det hos henne och endast hos henne skulden ligger för detta hemska beslut? Vilket hårt straff. Hon är endast fjorton år, har inte hunnit fylla det än, men snart.

fortsättning följer….

//Ruth Eberhardson

Ibland skulle jag vilja berätta

308Ibland skulle jag vilja berätta hur det egentligen var men det är så många tårar så mycket smärta så utlämnande. Jag skulle vilja att berättelsen rann ut med tårarna att smärtan försvann att jag blev fri. Att tårarna tog med sig berättelsen ut i en fors där smärtan rann ut i livets stora hav och försvann ner i havets djup. Var börjar en sådan berättelse?

Där sitter hon på sängen i sitt flickrum 1972, tio år gammal, har nyss börjat fjärde klass. Mellanstadiet! Ny fröken, Aina. En annan byggnad – från lågstadiets gula trähus, och fröken Birgit Olofsson, till den stora stenbyggnaden. Det ekade i trapphuset och i korridoren när klassrummet skulle nås. Toaletterna fanns i källarplanet. Tänk om killarna kom dit. Veckorna går in i höstterminen, snart är hon sjuk. Kommer inte tillbaka till skolan och fjärde klass förrän vårterminen börjar. Hosta, feber, vattkoppor! Tiden går hon ligger mest i sängen. Någon gång alldeles ensam hemma med ett bevakande öga på källardörren. Den, dörren, var skräckfylld eller tanken på att någon, något skulle komma upp därifrån. Vem vill göra henne illa? Tanken växte sig större och större! Hur kunde hon veta eller inte veta att det var någon, något i källaren, någon, något som tagit sig in genom källaringången och nu var på väg upp för den smala källartrappan. Snart skulle handtaget tryckas ner och någon, något komma till henne. Vad skulle hända sedan?

Innan jul, julfesten i kapellet som hon sett fram emot. Hon skulle få vara med. Hon hade tillfrisknat så pass att hon orkade. Kvällen innan börjar något smärta i magen, höger sida, vill inte gå över. Hostan gör det värre. Till slut blir det taxi till Lycksele lasarett. Fjorton mils färd. Nu var det kört. Ingen julfest. Hon grät. Smärtan i magen och smärtan i själen, hjärtat. Fysiskt och mentalt! Läkaren avvaktar, inte bra med hosta och misstänkt blindtarm. Hur hostar någon försiktigt för att inte operationsärr ska gå sönder, spricka upp. Det går över, magontet. Det går över! En klasskamrat finns samtidigt på lasarettet, för blindtarm! Över är julfesten. Snart är det jul. Dagen innan julaftonen promenerar hon tillsammans med faster runt byn. Ute för första gången på väldigt väldigt länge. Hon blir bättre!

Hon går igenom livet

Vart ska hon hamna?

fortsättning följer…

//Ruth med h

Nattens demoner

DSC_0453

Nu har jag arbetat klart med nattens demoner
God morgon
Krossa allt motstånd
Dig själv
Ditt jag

Hugg huvudet av det
Spetsa det på en påle
Strimla kroppen
Häng upp bitarna
I en vimpelparad
Inte ens fåglarna vill ha det
Som är kvar

Där hänger det
Tills någon tar
Ner det
förruttnelsen dröjer
Sig kvar
Säg mig
Vad var det?
Vad tjänade det till
Att ha det kvar

//Ruth med h

Det sitter en hare på vägen

DSC_0585Det sitter en hare på vägen
Jag trodde det var en hund
Skymningen kom
Min syn var försämrad
Hundar skuttar inte
Som harar gör

På dagen
när ljuset var tänt
Såg jag
Den stora haren
Den hade så bråttom
Nu vet jag
Det är ingen hund

Haren äter upp grönsaker
och blommor
För folk
Det är därför den skuttar
Med fart

Vart ska den äta
Och vad
Den vet kanske inte
Haren är inte lat
Gör det den alltid gjort
Äter där det finns mat

Undrar om den ligger och sover
Eller hoppar den alltid omkring
Jag ska iallafall sova
Men innan jag säger god natt
Ska jag titta
Om det sitter en hare på vägen
Eller kanske det är en katt

//Ruth med h

En tung kropp

IMG_3227 ta min smärta
ta den
fråga inte
ta min smärta

en tung kropp
kan inte bära
en tung kropp
fylld med glasskärvor
en tung kropp
kan inte stoppa blodet
från de små såren
skärvor tränger undan
ångesten
känslor skärs sönder
en tung kropp
blir
en tunn kropp

Utan känslor
Bedövad
Av smärta
Rispa i mitt skinn
Träng in i mitt kött
Min blick av likgiltighet
Apatiskt
stirrande på er
På dig
Kan inte krossas

Det är jag som krossar er
Krossar Dig
För alltid

{-:Du når inte mig
Skyddet är flortunt
Okrossbart
Skyddar mig själv
Ingen kan greppa
Min kropp
Mitt sinne:-}

/ En tunn kropp
Fylld av apati

//Ruth med h