Femte december 2016
Sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del ett.
Det var en gång en lång smal pojke som hette Karl. Han hade ingen mor eller far. Hans hem var en trätunna inne i en sillfabrik som ägdes av den hemske Olavf. Olavf tvingade sina anställda att jobba sju dagar i veckan, till och med på julafton. Karls föräldrar jobbade på sillfabriken och Olavf tvingade till och med Karls mor att jobba när hon var med barn, därför föddes Karl på sillfabriken. Karls mor dog vid födseln och hans far som var helt utmattad dog på fabriken. Han ramlade i en silltunna och när dom väl fick upp honom ur den så hade halva hans huvud blivit uppäten av sillen i tunnan.
Julen närmade sig, och var det något som Olavf hatade så var det julen. Han satt framför sin brasa som lyste upp hela rummet med sina lågor i sina kraftfulla röd- orangea färger. I ena handen höll han ett glas konjak, i andra en cigarr. Trots värmen rös han av bara tanken på jul. Det enda han tänkte på var denna vedervärdiga högtid och den förfärliga snön. Helt plötsligt fick han idén att han skulle stoppa julen. Samtidigt sprang Karl runt ute i gränderna fyra kvarter bort från Olavfs gigantiska herrgård. Han grävde och letade efter mat på alla möjliga ställen, men hittade ingen och fick gå och sova i sin tunna med magen tom.
Nästa morgon gick Karl upp innan solen för att inte bli hittad av arbetarna som skulle komma för att packa in sillen i sina tunnor för att skickas iväg till fiskstånden. Ingen hade en aning om hemskheterna som Olavf hade tänkt ut under nattens timmar. Redan i gryningen hade han pratat med sina kontakter i öst genom sin magiska spegel. Hans vänner var lika giriga som han och hade nappat på Olavfs idé när de fick veta vilken enorm skatt dom skulle få om dom klarade av att stoppa snön och julen.
Dom hade kommit överens om att träffas i sillfabriken när alla arbetare hade gått hem för dagen. När mörkret fallit och Karl hade lagt sig i sin tunna hungrig som vanligt hör han ett mystiskt ljud. Han blir klarvaken och kikar ut från tunnan och ser att ljus lyser inne på Olavfs kontor. Han smyger dit och kollar in genom springan och ser Olavf prata med två män i turbaner. Han är helt tyst och försöker lyssna på samtalet.
-Ja ja vi fixar det, säger en av männen.
-Hur ska ni gå till väga? Jag kräver att få vet eran plan annars måste jag kontakta era ärkefiender i norr. Olavf är högröd i ansiktet och väser fram sitt hot.
-Vi kommer att ordna en sandstorm som ska blandas med elden vi har beställt av den största trollkarlen i öst för att forma en glaskupol. Glaskupolen kommer att täcka staden. Ingen snö kommer sedan igenom kupolen. Ha-Ha-Ha-Ha! Skrattet ekade i hela fabriken.
-Jaha, sa Olavf. Ingen snö betyder ingen jul. Är ni säker att ni kommer att lyckas? Olavf gned sina torra händer mot varandra så det fnasade.
Karl blev livrädd och förstod direkt att han måste berätta för hela staden. Han försökte sova men skrattet från trollkarlen från öst ekade i hans skalle som kyrkklockor som slog av smärta. Dagen därpå går han ut på stan och försöker säga det han hade hört till alla han mötte. Men ingen lyssnade på honom, och vem skulle tro på en hemlös 13 årig pojke som säger att trollkarlar skulle förstöra julen.
Karl är förtvivlad, vad ska han göra? Helt plötsligt ser han en affisch med text som Karl mödosamt försöker tyda ”Tåg till Nordpolen 100 kr”. Då fick Karl en idé, han skulle skaffa hjälp av jultomten.
-Jultomten kommer definitivt lyssna på mig! Tänkte Karl.
Fortsättning följer imorgon.
// Ruth med h