Tag Archives: Julsaga

Lucka nummer 6

img_5791
Sjätte december 2016

Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del två.

På kvällen därpå smög Karl ombord på tåget utan att någon av konduktörerna såg honom.
Efter två dagar gömd i lastrummet på tåget och enda maten en brödbit som han hade hittat på sillfabriken innan han åkte, var han framme. Han började direkt leta efter någon som visste vart jultomten bodde men alla bara skrattade åt honom. Tillslut satte han sig ner i snön och grät. Han skulle aldrig hitta jultomten, om han ens fanns. Han gömmer huvudet i händerna för att dölja sina tårar. Då hör han en munter röst:

-Hur är det fatt min vän? Karl kollar upp och ser helt plötsligt tre män. Men dom var inga vanliga män, ingen av dom var längre än upp till midjan på Karl och alla hade på sig röda dräkter och långa röda mössor.

-Jag försöker hitta jultomten men ingen vet var han är någonstans, snyftar Karl fram.

-Följ efter oss, säger den kortaste av männen.

Karl tänker att han har inget att förlora så han följer med männen. Dom går och kommer fram till en skog.

-Var ska vi gå nu? frågar Karl.

-Rakt igenom skogen, säger en av männen. Dom går och går genom skogen tills dom kommer fram till ett berg.

-Var ska vi gå nu? frågar Karl.

-Rakt uppför berget, säger en av männen. Dom går upp och sedan ner på andra sidan berget och där är en djup dal.

-Var ska vi gå nu? frågar Karl.

-Rakt igenom dalen, säger en av männen. Dom går och går tills dom har gått igenom dalen, och där ser Karl ett ljus. Dom går mot ljuset och Karl ser ett gigantiskt hus. Ut kommer en stor rödbeklädd man med skägg ner till midjan.

Karl berättar för jultomten vad Olavf har tänkt göra med staden och jultomten tror på det Karl säger. Dom smider en plan tillsammans för hur de ska göra för att stoppa Olavf. Men först ska dom äta middag. Bordet är dukat med så mycket mat som Karl aldrig skådat i hela sitt liv. Han som alltid varit hungrig morgon, middag och kväll. Det här är som en dröm för Karl. På det fem meter långa bordet stod allt från kyckling till en hel gris till alla frukter och grönsaker som möjligen kan existera. Runt det sitter ett tiotal fler småväxta personer med röda dräkter.

-Det här är mina tomtenissar som hjälper mig, säger tomten.

Karl får äta så mycket som han vill. Alla runt bordet är snälla och glada. De skrattar och pratar i munnen på varandra. Karl måste nypa sig i armen för att verkligen förstå att det här är sant. När middagen är avklarad samlas alla framför den stora öppna spisen för att fördela arbetet att stoppa Olavf. Jultomten själv ska ta sina renar för att komma till Snökvinnan och Ismannen och Karl ska få följa med. Snökvinnan och Ismannen kan tillsammans med jultomten och alla andra stoppa Olavf och hans glaskupol över staden och rädda snön och julen. Men det är bråttom! Dom har hört att trollkarlen från öst redan börjat sin resa mot staden.

Renarna flyger fram genom luften fortare än dom någonsin flugit. Dom vet att det är ett viktigt uppdrag som ska utföras. I släden sitter tomten som manar på sina renar att flyga ännu snabbare och Karl håller hårt i den varma mjuka fällen som han sitter på, med en skräckblandad förtjusning.

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h

Lucka nummer 5

035
Femte december 2016

Sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del ett.

Det var en gång en lång smal pojke som hette Karl. Han hade ingen mor eller far. Hans hem var en trätunna inne i en sillfabrik som ägdes av den hemske Olavf. Olavf tvingade sina anställda att jobba sju dagar i veckan, till och med på julafton. Karls föräldrar jobbade på sillfabriken och Olavf tvingade till och med Karls mor att jobba när hon var med barn, därför föddes Karl på sillfabriken. Karls mor dog vid födseln och hans far som var helt utmattad dog på fabriken. Han ramlade i en silltunna och när dom väl fick upp honom ur den så hade halva hans huvud blivit uppäten av sillen i tunnan.

Julen närmade sig, och var det något som Olavf hatade så var det julen. Han satt framför sin brasa som lyste upp hela rummet med sina lågor i sina kraftfulla röd- orangea färger. I ena handen höll han ett glas konjak, i andra en cigarr. Trots värmen rös han av bara tanken på jul. Det enda han tänkte på var denna vedervärdiga högtid och den förfärliga snön. Helt plötsligt fick han idén att han skulle stoppa julen. Samtidigt sprang Karl runt ute i gränderna fyra kvarter bort från Olavfs gigantiska herrgård. Han grävde och letade efter mat på alla möjliga ställen, men hittade ingen och fick gå och sova i sin tunna med magen tom.

Nästa morgon gick Karl upp innan solen för att inte bli hittad av arbetarna som skulle komma för att packa in sillen i sina tunnor för att skickas iväg till fiskstånden. Ingen hade en aning om hemskheterna som Olavf hade tänkt ut under nattens timmar. Redan i gryningen hade han pratat med sina kontakter i öst genom sin magiska spegel. Hans vänner var lika giriga som han och hade nappat på Olavfs idé när de fick veta vilken enorm skatt dom skulle få om dom klarade av att stoppa snön och julen.

Dom hade kommit överens om att träffas i sillfabriken när alla arbetare hade gått hem för dagen. När mörkret fallit och Karl hade lagt sig i sin tunna hungrig som vanligt hör han ett mystiskt ljud. Han blir klarvaken och kikar ut från tunnan och ser att ljus lyser inne på Olavfs kontor. Han smyger dit och kollar in genom springan och ser Olavf prata med två män i turbaner. Han är helt tyst och försöker lyssna på samtalet.

-Ja ja vi fixar det, säger en av männen.

-Hur ska ni gå till väga? Jag kräver att få vet eran plan annars måste jag kontakta era ärkefiender i norr. Olavf är högröd i ansiktet och väser fram sitt hot.

-Vi kommer att ordna en sandstorm som ska blandas med elden vi har beställt av den största trollkarlen i öst för att forma en glaskupol. Glaskupolen kommer att täcka staden. Ingen snö kommer sedan igenom kupolen. Ha-Ha-Ha-Ha! Skrattet ekade i hela fabriken.

-Jaha, sa Olavf. Ingen snö betyder ingen jul. Är ni säker att ni kommer att lyckas? Olavf gned sina torra händer mot varandra så det fnasade.

Karl blev livrädd och förstod direkt att han måste berätta för hela staden. Han försökte sova men skrattet från trollkarlen från öst ekade i hans skalle som kyrkklockor som slog av smärta. Dagen därpå går han ut på stan och försöker säga det han hade hört till alla han mötte. Men ingen lyssnade på honom, och vem skulle tro på en hemlös 13 årig pojke som säger att trollkarlar skulle förstöra julen.

Karl är förtvivlad, vad ska han göra? Helt plötsligt ser han en affisch med text som Karl mödosamt försöker tyda ”Tåg till Nordpolen 100 kr”. Då fick Karl en idé, han skulle skaffa hjälp av jultomten.

-Jultomten kommer definitivt lyssna på mig! Tänkte Karl.

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h