Sjätte december 2016
Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del två.
På kvällen därpå smög Karl ombord på tåget utan att någon av konduktörerna såg honom.
Efter två dagar gömd i lastrummet på tåget och enda maten en brödbit som han hade hittat på sillfabriken innan han åkte, var han framme. Han började direkt leta efter någon som visste vart jultomten bodde men alla bara skrattade åt honom. Tillslut satte han sig ner i snön och grät. Han skulle aldrig hitta jultomten, om han ens fanns. Han gömmer huvudet i händerna för att dölja sina tårar. Då hör han en munter röst:
-Hur är det fatt min vän? Karl kollar upp och ser helt plötsligt tre män. Men dom var inga vanliga män, ingen av dom var längre än upp till midjan på Karl och alla hade på sig röda dräkter och långa röda mössor.
-Jag försöker hitta jultomten men ingen vet var han är någonstans, snyftar Karl fram.
-Följ efter oss, säger den kortaste av männen.
Karl tänker att han har inget att förlora så han följer med männen. Dom går och kommer fram till en skog.
-Var ska vi gå nu? frågar Karl.
-Rakt igenom skogen, säger en av männen. Dom går och går genom skogen tills dom kommer fram till ett berg.
-Var ska vi gå nu? frågar Karl.
-Rakt uppför berget, säger en av männen. Dom går upp och sedan ner på andra sidan berget och där är en djup dal.
-Var ska vi gå nu? frågar Karl.
-Rakt igenom dalen, säger en av männen. Dom går och går tills dom har gått igenom dalen, och där ser Karl ett ljus. Dom går mot ljuset och Karl ser ett gigantiskt hus. Ut kommer en stor rödbeklädd man med skägg ner till midjan.
Karl berättar för jultomten vad Olavf har tänkt göra med staden och jultomten tror på det Karl säger. Dom smider en plan tillsammans för hur de ska göra för att stoppa Olavf. Men först ska dom äta middag. Bordet är dukat med så mycket mat som Karl aldrig skådat i hela sitt liv. Han som alltid varit hungrig morgon, middag och kväll. Det här är som en dröm för Karl. På det fem meter långa bordet stod allt från kyckling till en hel gris till alla frukter och grönsaker som möjligen kan existera. Runt det sitter ett tiotal fler småväxta personer med röda dräkter.
-Det här är mina tomtenissar som hjälper mig, säger tomten.
Karl får äta så mycket som han vill. Alla runt bordet är snälla och glada. De skrattar och pratar i munnen på varandra. Karl måste nypa sig i armen för att verkligen förstå att det här är sant. När middagen är avklarad samlas alla framför den stora öppna spisen för att fördela arbetet att stoppa Olavf. Jultomten själv ska ta sina renar för att komma till Snökvinnan och Ismannen och Karl ska få följa med. Snökvinnan och Ismannen kan tillsammans med jultomten och alla andra stoppa Olavf och hans glaskupol över staden och rädda snön och julen. Men det är bråttom! Dom har hört att trollkarlen från öst redan börjat sin resa mot staden.
Renarna flyger fram genom luften fortare än dom någonsin flugit. Dom vet att det är ett viktigt uppdrag som ska utföras. I släden sitter tomten som manar på sina renar att flyga ännu snabbare och Karl håller hårt i den varma mjuka fällen som han sitter på, med en skräckblandad förtjusning.
Fortsättning följer imorgon.
// Ruth med h