Åttonde december 2016

Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del fyra.

Fulla av kyla närmar dom sig det brinnande sandklotet. När dom är endast tjugo meter ifrån det ryggar isbjörnen tillbaka av den extrema värmen, hans päls blir svedd på ena sidan och han ger upp ett avgrundsvrål. Paret inser då att deras plan inte kommer att fungera, nu måste dom improvisera. Snökvinnan och Ismannen lägger ihop sina krafter och på himlavalvet bildas ett enormt täcke av snöflingor och iskristaller. Dom börjar skjuta stora bollar av snö och is mot klotet och det blir mindre och mindre tillslut slocknar elden och det är bara ett sandklot kvar som svävar fritt i luften.

Dom tre trollkarlarna blir vansinniga och inser att dom måste sluta koncentrera sig på sitt klot och ge sig på Snökvinnan och Ismannen. Två av dom börjar skjuta sand och eld mot dom och vinterparet kontrar med snö och is medan en av trollkarlarna fortsätter med eld och sandklotet. Han formar en kupol av sand och eld runt staden och Karl bevittnar när kupolen sakta börjar omvandlas till glas.

-Vi måste stoppa honom! skriker tomten till Karl. Tomten styr sina renar rakt mot den tredje trollkarlen och med en extrem kraft kör alla sju renar rakt in i honom. Trollkarlen kastas tjugo meter rakt bakåt och glaskupolen som omger staden försvinner direkt. Medan tomten och Karl hämtar upp trollkarlen och slår in honom i ett paket så han inte kan fly så har Snökvinnan och Ismannen fångat dom två andra trollkarlarna i ett stort genomskinligt isklot.

-Vi klarade det! utropar Karl.

-De verkar som vi gjorde det, säger tomten. Dom lastar på det stora isklotet med trollkarlarna i på släden och tomten kör iväg med alla tre trollkarlar för att släppa av dom i öst.

-Det verkar som att din plan inte fungerade, säger Ismannen. Olavf mumlar något ilsket till svar. Då kommer Karl med frågan som alla vill ställa:

-Hur kommer det sig att du hatar julen?

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h