Monthly Archives: December 2016

Lucka nummer 14

Fjortonde december

Tog du med dig din packning?

Hur mycket stoppade du ner i resväskan?

Var den tung att bära?
Blev du hungrig efter vägen?
Hade du med något att äta?

Vet du var du ska sova när du kommer fram?
Vet du var det finns något rum?
Hur mycket kostar det?

Hon tog med sig sin packningen
Det var fullt i väskan
Den var tung att bära
Hon kände hungern i magen
Hon hade inget med sig att äta

När hon kom fram visste hon inte vart hon skulle gå för att hitta en sovplats
Det fanns inget ledigt rum
Till ett rimligt pris

// Ruth med h

Lucka nummer 9

Nionde december 2016

Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del fem.

Olavf vill egentligen inte svara men gör det ändå.

-När jag var liten så älskade jag julen, jag började göra julklappar flera månader i förväg, men mina föräldrar, som var väldigt förmögna och respekterade i staden vi bodde i, glömde alltid bort julen och jag fick aldrig nån julklapp. År efter år kom besvikelsen av ingen gran och inga klappar. Jag påminde dom alltid men dom lyssnade aldrig på mig. När jag var tretton år hade jag fått nog och jag rymde hemifrån. Från och med då hade jag bestämt mig att hata julen. Jag började jobba på en sillfabrik och tjugo år senare blev jag chef där, berättar Olavf.

Precis då kom tomten tillbaka och då kom Karl på att det är julafton.

-Här, sa tomten och gav Karl en julklapp. Karl öppnade den och i den fann han en isbit.

-Vad är det här? frågade Karl.

-En önskekristall, önska dig vad du vill, men var försiktig, du får bara en önskning, svarar tomten.

-Och den här är till dig, säger tomten och ger ett paket till Olavf. Olavf tar emot den och öppnar den skeptiskt. Karl kollar på Olavf och Karls haka slår i marken, han ser att tårar börjar rinna från Olavfs ögon. I paketet var en hundvalp.

-Varje år låg en hund högst upp på min önskelista, jag ska aldrig vara dum igen, varken mot mina anställda eller nån annan, snyftar Olavf fram.

-God jul, säger tomten, sen åker han iväg. Då kommer Karl ihåg sin önskekristall, han kommer bara på en sak. Karl önskar sig det och då går kristallen upp i rök. Alla fyra, hundvalpen och isbjörnen går hem till Olavfs herrgård och äter julmiddag. När alla har ätit klart och alla är mätta och glada så frågar Snökvinnan om Karl ville komma och bo hos henne och Ismannen. Karl blir tårögd av lycka och svarar ja så fort han får frågan. Han skulle aldrig mer behöva frysa om nätterna eller gå och lägga sig på fastande mage. Snökvinnan, Karl och Ismannen flyger hem på sin jätteisbjörn och så fort dom kommer in genom dörren till deras slott så frågar Ismannen vad Karl hade önskat sig.

-En familj, svarade han.

Slut!

// Ruth med h

Lucka nummer 8

Åttonde december 2016

Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del fyra.

Fulla av kyla närmar dom sig det brinnande sandklotet. När dom är endast tjugo meter ifrån det ryggar isbjörnen tillbaka av den extrema värmen, hans päls blir svedd på ena sidan och han ger upp ett avgrundsvrål. Paret inser då att deras plan inte kommer att fungera, nu måste dom improvisera. Snökvinnan och Ismannen lägger ihop sina krafter och på himlavalvet bildas ett enormt täcke av snöflingor och iskristaller. Dom börjar skjuta stora bollar av snö och is mot klotet och det blir mindre och mindre tillslut slocknar elden och det är bara ett sandklot kvar som svävar fritt i luften.

Dom tre trollkarlarna blir vansinniga och inser att dom måste sluta koncentrera sig på sitt klot och ge sig på Snökvinnan och Ismannen. Två av dom börjar skjuta sand och eld mot dom och vinterparet kontrar med snö och is medan en av trollkarlarna fortsätter med eld och sandklotet. Han formar en kupol av sand och eld runt staden och Karl bevittnar när kupolen sakta börjar omvandlas till glas.

-Vi måste stoppa honom! skriker tomten till Karl. Tomten styr sina renar rakt mot den tredje trollkarlen och med en extrem kraft kör alla sju renar rakt in i honom. Trollkarlen kastas tjugo meter rakt bakåt och glaskupolen som omger staden försvinner direkt. Medan tomten och Karl hämtar upp trollkarlen och slår in honom i ett paket så han inte kan fly så har Snökvinnan och Ismannen fångat dom två andra trollkarlarna i ett stort genomskinligt isklot.

-Vi klarade det! utropar Karl.

-De verkar som vi gjorde det, säger tomten. Dom lastar på det stora isklotet med trollkarlarna i på släden och tomten kör iväg med alla tre trollkarlar för att släppa av dom i öst.

-Det verkar som att din plan inte fungerade, säger Ismannen. Olavf mumlar något ilsket till svar. Då kommer Karl med frågan som alla vill ställa:

-Hur kommer det sig att du hatar julen?

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h

Lucka nummer 7

Sjunde december 2016

Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del tre.

Renarna går ner mot marken för landning i den djupa snön. Karl ser ett enormt is och snöpalats framför sig och han blir helt stum av förundran. På himlen gnistrar tusen och åter tusen stjärnor. Och där står det vackraste par han sett, Snökvinnan och Ismannen. Dom vinkar välkomnande mot tomten och Karl. Trots att paret är iskalla utstrålar deras ögon en enorm värme. Karl blir alldeles varm i hela kroppen, han som mest mött hårda ord och arga blickar i sitt liv. Han blir tårögd av lycka och vill inte att det här äventyret någonsin ska ta slut, han vill inte tillbaka till sin silltunna. Alla går in i palatset och Karl har fått låna en lång varm pälskappa precis en sån som tomten har och en lika skön pälsmössa för att inte frysa. Inne i palatset är det ljust och det gnistrar av snökristaller.

-Vi hörde av vindens sus att ni var på väg till oss och att ni vill ha hjälp, berätta vad är det ni vill ha hjälp med, sa Snökvinnan. Tomten och Karl förklarar vad Olavf tänker göra och säger att det är bråttom att stoppa han om det inte är för sent redan.

-Det får inte vara för sent, säger Ismannen, vi får inte ge upp. Vi måste kämpa för vintern och julen. Ismannen och Snökvinnan hämtar sin stora isbjörn som färdas snabbare än ljudet genom natten och tomten och Karl åker med tomtens släde. Dom kommer fram till staden där snön ej har fallit än och ser att trollkarlarna redan har satt igång och det har bildats ett stort brinnande sandklot ovanför staden. Nu är det bråttom med att stoppa Olavf och hans rövargäng. Snökvinnan och Ismannen samlar ihop alla sina krafter.

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h

Lucka nummer 6

img_5791
Sjätte december 2016

Fortsättning på sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del två.

På kvällen därpå smög Karl ombord på tåget utan att någon av konduktörerna såg honom.
Efter två dagar gömd i lastrummet på tåget och enda maten en brödbit som han hade hittat på sillfabriken innan han åkte, var han framme. Han började direkt leta efter någon som visste vart jultomten bodde men alla bara skrattade åt honom. Tillslut satte han sig ner i snön och grät. Han skulle aldrig hitta jultomten, om han ens fanns. Han gömmer huvudet i händerna för att dölja sina tårar. Då hör han en munter röst:

-Hur är det fatt min vän? Karl kollar upp och ser helt plötsligt tre män. Men dom var inga vanliga män, ingen av dom var längre än upp till midjan på Karl och alla hade på sig röda dräkter och långa röda mössor.

-Jag försöker hitta jultomten men ingen vet var han är någonstans, snyftar Karl fram.

-Följ efter oss, säger den kortaste av männen.

Karl tänker att han har inget att förlora så han följer med männen. Dom går och kommer fram till en skog.

-Var ska vi gå nu? frågar Karl.

-Rakt igenom skogen, säger en av männen. Dom går och går genom skogen tills dom kommer fram till ett berg.

-Var ska vi gå nu? frågar Karl.

-Rakt uppför berget, säger en av männen. Dom går upp och sedan ner på andra sidan berget och där är en djup dal.

-Var ska vi gå nu? frågar Karl.

-Rakt igenom dalen, säger en av männen. Dom går och går tills dom har gått igenom dalen, och där ser Karl ett ljus. Dom går mot ljuset och Karl ser ett gigantiskt hus. Ut kommer en stor rödbeklädd man med skägg ner till midjan.

Karl berättar för jultomten vad Olavf har tänkt göra med staden och jultomten tror på det Karl säger. Dom smider en plan tillsammans för hur de ska göra för att stoppa Olavf. Men först ska dom äta middag. Bordet är dukat med så mycket mat som Karl aldrig skådat i hela sitt liv. Han som alltid varit hungrig morgon, middag och kväll. Det här är som en dröm för Karl. På det fem meter långa bordet stod allt från kyckling till en hel gris till alla frukter och grönsaker som möjligen kan existera. Runt det sitter ett tiotal fler småväxta personer med röda dräkter.

-Det här är mina tomtenissar som hjälper mig, säger tomten.

Karl får äta så mycket som han vill. Alla runt bordet är snälla och glada. De skrattar och pratar i munnen på varandra. Karl måste nypa sig i armen för att verkligen förstå att det här är sant. När middagen är avklarad samlas alla framför den stora öppna spisen för att fördela arbetet att stoppa Olavf. Jultomten själv ska ta sina renar för att komma till Snökvinnan och Ismannen och Karl ska få följa med. Snökvinnan och Ismannen kan tillsammans med jultomten och alla andra stoppa Olavf och hans glaskupol över staden och rädda snön och julen. Men det är bråttom! Dom har hört att trollkarlen från öst redan börjat sin resa mot staden.

Renarna flyger fram genom luften fortare än dom någonsin flugit. Dom vet att det är ett viktigt uppdrag som ska utföras. I släden sitter tomten som manar på sina renar att flyga ännu snabbare och Karl håller hårt i den varma mjuka fällen som han sitter på, med en skräckblandad förtjusning.

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h

Lucka nummer 5

035
Femte december 2016

Sagan om Karl, skriven av ett av mina barn, del ett.

Det var en gång en lång smal pojke som hette Karl. Han hade ingen mor eller far. Hans hem var en trätunna inne i en sillfabrik som ägdes av den hemske Olavf. Olavf tvingade sina anställda att jobba sju dagar i veckan, till och med på julafton. Karls föräldrar jobbade på sillfabriken och Olavf tvingade till och med Karls mor att jobba när hon var med barn, därför föddes Karl på sillfabriken. Karls mor dog vid födseln och hans far som var helt utmattad dog på fabriken. Han ramlade i en silltunna och när dom väl fick upp honom ur den så hade halva hans huvud blivit uppäten av sillen i tunnan.

Julen närmade sig, och var det något som Olavf hatade så var det julen. Han satt framför sin brasa som lyste upp hela rummet med sina lågor i sina kraftfulla röd- orangea färger. I ena handen höll han ett glas konjak, i andra en cigarr. Trots värmen rös han av bara tanken på jul. Det enda han tänkte på var denna vedervärdiga högtid och den förfärliga snön. Helt plötsligt fick han idén att han skulle stoppa julen. Samtidigt sprang Karl runt ute i gränderna fyra kvarter bort från Olavfs gigantiska herrgård. Han grävde och letade efter mat på alla möjliga ställen, men hittade ingen och fick gå och sova i sin tunna med magen tom.

Nästa morgon gick Karl upp innan solen för att inte bli hittad av arbetarna som skulle komma för att packa in sillen i sina tunnor för att skickas iväg till fiskstånden. Ingen hade en aning om hemskheterna som Olavf hade tänkt ut under nattens timmar. Redan i gryningen hade han pratat med sina kontakter i öst genom sin magiska spegel. Hans vänner var lika giriga som han och hade nappat på Olavfs idé när de fick veta vilken enorm skatt dom skulle få om dom klarade av att stoppa snön och julen.

Dom hade kommit överens om att träffas i sillfabriken när alla arbetare hade gått hem för dagen. När mörkret fallit och Karl hade lagt sig i sin tunna hungrig som vanligt hör han ett mystiskt ljud. Han blir klarvaken och kikar ut från tunnan och ser att ljus lyser inne på Olavfs kontor. Han smyger dit och kollar in genom springan och ser Olavf prata med två män i turbaner. Han är helt tyst och försöker lyssna på samtalet.

-Ja ja vi fixar det, säger en av männen.

-Hur ska ni gå till väga? Jag kräver att få vet eran plan annars måste jag kontakta era ärkefiender i norr. Olavf är högröd i ansiktet och väser fram sitt hot.

-Vi kommer att ordna en sandstorm som ska blandas med elden vi har beställt av den största trollkarlen i öst för att forma en glaskupol. Glaskupolen kommer att täcka staden. Ingen snö kommer sedan igenom kupolen. Ha-Ha-Ha-Ha! Skrattet ekade i hela fabriken.

-Jaha, sa Olavf. Ingen snö betyder ingen jul. Är ni säker att ni kommer att lyckas? Olavf gned sina torra händer mot varandra så det fnasade.

Karl blev livrädd och förstod direkt att han måste berätta för hela staden. Han försökte sova men skrattet från trollkarlen från öst ekade i hans skalle som kyrkklockor som slog av smärta. Dagen därpå går han ut på stan och försöker säga det han hade hört till alla han mötte. Men ingen lyssnade på honom, och vem skulle tro på en hemlös 13 årig pojke som säger att trollkarlar skulle förstöra julen.

Karl är förtvivlad, vad ska han göra? Helt plötsligt ser han en affisch med text som Karl mödosamt försöker tyda ”Tåg till Nordpolen 100 kr”. Då fick Karl en idé, han skulle skaffa hjälp av jultomten.

-Jultomten kommer definitivt lyssna på mig! Tänkte Karl.

Fortsättning följer imorgon.

// Ruth med h